Theodora Larsson

Att vara förberedd och att inte vara förberedd.

När jag födde mitt första barn bad jag alla i min omgivning att påminna mig om att jag aldrig ville göra om det där igen. Men när jag sedan fick mitt andra barn två år senare kände jag; ”Wow! Det här vill jag göra igen!”

Vad var då skillnaden?

Man hade förmodligen aldrig sprungit ett maraton utan att träna. Även om man kanske hade kunnat genomföra det utan träning, så hade sannolikheten ändå varit ganska stor att man hade haft dödslängtan under tiden. Och precis så kände jag under min första förlossning. Dödslängtan.

”Kvinnor har fött barn i alla tider” och ”Det är bara att lida igenom, det blir som det blir!” var meningar som hade präglat mig under graviditeten och jag trodde ganska kaxigt att jag inte kunde göra något åt saken och jag tappade mig själv. Allt gick bra ändå, allt gick fort, men jag kände mig ändå nedstämd och utsatt efteråt.

Självklart kan man inte göra så mycket åt själva förlossningsförloppet som man måste genom. Men inför min andra förlossning förberedde jag mig enormt, jag lärde mig att andas och jag övade upp min mentala styrka. Jag ville inte utsättas för min förlossning igen, jag ville äga den!

Jag har fött tre friska barn utan komplikationer. Det har varit snabba förlopp, inga traumatiska händelser, inga bedövningar och jag har aldrig gått sönder.

Men trots detta så bär jag ändå en oro inför den här förlossningen och stundtals en rädsla. En rädsla för att allt som inte gått fel innan, ska hända nu.

Kanske spelar det ingen roll om man sprungit tre maraton innan? Man kanske ändå är nervös och man kanske ändå är orolig för om man kommer att klara av det. Och kanske är det också därför som förberedelse inför detta ”maraton” känns så viktig för mig.

-Det är ju egentligen så häftigt att föda barn! Tråkigt om rädsla och oro ska behöva ta över.

Här i Borås driver barnmorska Ulrika ”Gravidhälsan” i privat regi. Hon jobbar 70% på förlossningen på SÄS och driver då utöver detta sitt bolag som omfattar gravidmassage, ”magplasket” och profylaxkurser.

-Vilken kvinna!

Jag och Anton bokade en profylaxkurs i grupp (man kan boka som enskilt par också, men vi ville gärna möta andra gravida par och höra deras reflektioner etc.)

Det var så nyttigt att avvara en hel dag såhär BARA för att sätta sig in i förlossningsförlopp, andning, tankens kraft, mental inställning och partnerns stöd. Även om jag fött barn förut, så är  ju detta inget som man går runt och reflekterar över hela dagarna, speciellt inte ihop med sin partner.

Att här istället avvara en hel dag, öppna upp för samtal och tvingas reflektera ihop var så himla givande! Jag känner hur jag och Anton växer i vår relation till varandra, han blommar verkligen i mina ögon och i sin roll som förlossningsstöd. Det är så fint och det gör att min trygghet och tillit till honom blir så påtaglig.

Vi har fått med oss flera verktyg som vi kommer ha stor nytta av, och en pärm med kursmaterialet som vi kan läsa hemma fram till dagen då det är dags.

-Jag känner mig så peppad!!

Nu bokade jag gravidmassage också om två veckor hos Ulrika, det ser jag verkligen fram emot!