Theodora Larsson

Läkaren ringde..

Trots antibiotika mår jag bara sämre.

Sämre. Och ännu sämre.

Jag har ont i varje liten ven av min kropp, och att ha en fullt stor bebis som sparkar på infekterade urinvägar inifrån kroppen är en smärta som jag inte ens önskar min värsta fiende. Inte ens den där elaka tjejen från trean som alltid retade alla och som bad en kille kissa i mina skor. Inte ens någon av dem önskar jag detta öde faktiskt.

Och just när jag tänkte att det inte kunde bli värre, så var det precis just det som hände.

 

Jag har tidigare drabbats av njurbäckeninflammationer som vägrat släppa taget om mig och antibiotika som inte fungerat. De gångerna låg jag inlagd i veckor och var stundtals så sjuk att jag inte minns något av det (Det var efter det som jag ändrade min kosthållning och började träna).

Såklart är man ju orolig att det ska hända igen, och så ringde läkaren från Förlossningen igår.

 

Mina odlingsprover visade att jag har en GBS-bakterie (en sort av streptokocker) som orsakat min urinvägsinfektion. GBS kan även smitta barnet och barnet kan bli mycket sjuk. När nyfödda barn får allvarliga infektioner så beror dem ofta på GBS. Risken minskas om kvinnan får antibiotika intravenöst under hela förlossningen, så därför gjorde dem mig medveten om att det skulle ske.

Om jag får feber, eller om jag inte känner mig bättre på 24 h så lägger de in mig med dropp och antibiotika intravenöst. Idag är det min födelsedag.

Jag fick nu en ny antibiotika-kur som jag ska ta 3 ggr/dag i två veckor. Men om denna sort biter på mig vet vi inte än.

Jag googlar (varför googlar man?! Man ska inte googla! Att jag ALDRIG lär mig detta?! 🤦🏼‍♀️) Jag läser;

 

”Om du är drabbad av sjukdomen är risken ungefär 1 på 200 att ditt barn utvecklar en infektion. Barnet behandlas då med antibiotika och de flesta tillfrisknar. Men bakterien kan leda till livshotande tillstånd för barnet som blodförgiftning, lugninflammation och hjärnhinneinflammation. Risker finns för cp-skada, syn- och hörselskador och utvecklingsstörning. Tyvärr överlever inte alla GBS-smittade barn trots behandling, utan ca 5-10% avlider. Vissa barn kan, även om det är ganska ovanligt, utveckla infektion redan i livmodern och kan orsaka att barnet blir dödfött.
De flesta av de GBS-infekterade barnen är sjuka redan vid födelsen eller insjuknar under den första levnadsveckan, men insjuknandet kan även ske senare. Ju äldre barnet är då det insjuknar desto större är chanserna för att det överlever.”

 

Inte lätt att känna lugn efter dessa rader. Fast jag känner mig mest likgiltig. Som om allt svämmat över och jag har svårt att ens känna något. Jag har liksom fallit in i ett grått moln där jag bara överlämnat mig till vårdens armar och känner mig mer som en patient än en människa. Min förlossning är inte längre min, utan den tillhör vården och de rutiner som finns för den som är sjuk.

Jag ville så gärna ha en förlossning utan slangar, utan sjukhuskläder och bokstavligt talat äga den där stunden tillsammans med Anton. Jag fann sådan enorm styrka i den känslan. Jag vill inte kategorisera mig som någon som förespråkar att man SKA ”föda naturligt” (hatar uttrycket! Vad kan vara mer naturligt än att föda barn oavsett hur det går till?)

Vi alla är så olika, och jag har verkligen enorma obehagskänslor för sjukhusmiljöer, verktyg och läkare. Där jag blir ”patienten” och är bara en vanlig arbetsdag för dem som jobbar där och ingår då mer i rutiner och program. Mig och mitt suddas ut och det är inte längre relevant, här är det inte längre jag som styr. Nu styr rutinerna och personalen ska utföra sina arbetsuppgifter.

Detta är något som många upplever som tryggt att andra har koll och man mår bra i det. Jag tycker det är så himla fint och hade verkligen föredragit den känslan.

Men jag är inte en av dem.

Jag skäms nästan för att erkänna att jag hatar det. Jag har enorm respekt för dem som jobbar i vården och behöver ingen predikan om hur tacksam jag bör vara, för det är jag redan. Vi har en fantastisk vård i Sverige. Men jag får obehagskänslor i hela mig och vill fly min kropp.

Mig personligen hade jag hellre fött barn hemma med Anton & en doula, till peppande popmusik och där ingen står redo att sticka nålar i mig. Men idén skrotas för att inte verka knäpp i huvudet.

Oavsett vilket så är allt nu ändå förändrat. Nu är jag sjuk. Patienten jag inte vill vara har jag redan blivit och vårt barn riskerar nu också att bli sjuk.

Jag är rädd, ledsen och handfallen. Samtidigt tacksam att jag ens står upp och tacksam till min familj. Tacksam att livet utmanar mig och som gör mig starkare. Inom en snar framtid är detta bara ett minne, en lärdom och en erfarenhet av något svårt. I våra minnen suddas de stora känslorna ut och det som känns idag kommer inte att kännas mer.

Vi kommer överleva.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mikaela

    Jag hade också gbs vid förlossning av min dotter. Förlossningen gick så fort att antibiotikan inte hanns med (ska ges senast 4 h innan födelse). Vi var därför tvungna att stanna på BB i minst 48 h, men jag upplevde aldrig att de var mer oroliga för henne än vad de var när min förstfödda. Många har vem gbs utan att veta om det (jag hare inga symptom för det alls, bara ren slump att det kom fram). 1 på 200 barn är 0,5%, men skönt att veta om risken så vård kan sökas snabbt. Hoppas det kan få dig att slappna av något ❤️

  2. Cecilia Tuomi

    Hej! Min son är född för tidigt (tidig vattenavgång) och jag hade ökad mängd GBS bakterier och fick antibiotika både före och under förlossningen (kändes tryggt då det utan antibiotika är ovanligt att barnet smittas = ännu mindre chans med. Så tänkte jag iaf) Det gick jättebra, och trots att han var tidigt född och svag så fick han ingen infektion 😊 jag fick veta att det är vanligt med GBS-bakterier och oftast vet man inte om det, för att de inte orsakar besvär 👍🏻 Det gjorde mig lite lugnare att veta ändå. Lycka till när det är dags 🍀

  3. Cecilia

    Hej! Min son är född för tidigt (tidig vattenavgång) och jag hade ökad mängd GBS bakterier och fick antibiotika både före och under förlossningen (kändes tryggt då det utan antibiotika är ovanligt att barnet smittas = ännu mindre chans med. Så tänkte jag iaf) Det gick jättebra, och trots att han var tidigt född och svag så fick han ingen infektion 😊 jag fick veta att det är vanligt med GBS-bakterier och oftast vet man inte om det, för att de inte orsakar besvär 👍🏻 Det gjorde mig lite lugnare att veta ändå. Lycka till när det är dags 🍀

  4. Malin

    Skickar styrkekramar och krya på dig❤️ Jag hade gbs när jag födde mitt första barn för snart 13 år sen. Jag fick antibiotika intravenöst under förlossningen och det gick bra. Fram kom en fullt frisk liten flicka😊 Jag hade läst på om gbs innan förlossningen och var jätteorolig att hon skulle bli sjuk, men som sagt allt gick bra😊 Kramar till dig!

  5. Ellinor Larsson

    Hej!
    Jag har fött 3 barn och har GBS. Jag har fått antibiotika och sen är det standard där jag bor att man får stanna minst 2 dygn på bb för att de ska hålla koll på bebis. Alla mina barn har klarat sig så bra. Även att vattnet gick 48 timmar innan födsel och de inte visste förrän under födseln att jag hade gbs, infektionsrisken kan visst vara större då.
    Var precis som du livrädd efter allt jag läst på Google men nu efter mina 3 barn känner jag mig lugn. Om jag skulle få barn i framtiden så vet dom och det känns skönt.
    Förstår att man kanske bara ser det negativa när det handlar om det viktigaste man har men tänkte att min historia kanske kunde lugna dig lite.
    Styrekramar!

  6. Ellinor

    Hej!
    Jag har fött 3 barn och har GBS. Jag har fått antibiotika och sen är det standard där jag bor att man får stanna minst 2 dygn på bb för att de ska hålla koll på bebis. Alla mina barn har klarat sig så bra. Även att vattnet gick 48 timmar innan födsel och de inte visste förrän under födseln att jag hade gbs, infektionsrisken kan visst vara större då.
    Var precis som du livrädd efter allt jag läst på Google men nu efter mina 3 barn känner jag mig lugn. Om jag skulle få barn i framtiden så vet dom och det känns skönt.
    Förstår att man kanske bara ser det negativa när det handlar om det viktigaste man har men tänkte att min historia kanske kunde lugna dig lite.
    Styrekramar!

  7. J

    Jag hade också GBS i urinen när jag väntade min dotter. Jag fick antibiotika under förlossningen och allt slutade väl. Det är ju jättebra att man har upptäckt ser hos dig oxh kan förebygga att det förs över till bebisen. Lycka till med allt fina du.

  8. Kristina

    Styrkekramar och krya på dig ❤️❤️❤️
    Ofta blir det man tänker och tror på ett helt annat sätt, det kommer garanterat att gå bra! Kramar ❤️

  9. Emma

    Min son drabbad pga en urinvägsinfektion hos mig.
    Han fick antibiotika i 6 dagar & sen vart han frisk.

    Det går säkert bra ska du se, håller tummarna❣️

  10. Johanna

    Hej! Vill bara skicka lite styrka!
    Jag födde barn förra veckan, jag har och så den bakterien i urinen (väldigt vanligt, tror 1 av 3 har det(?)). Fick antibiotika under förlossningen och allt har gått super hittills. Enl min barnmorska och läkare var detta inte en stor grej alls, bara man vet om att bakterien finns kan man ju faktiskt förhindra att barnet blir sjukt så se det som att det är toppen att ni hann få reda på det ❤️
    Sen hoppas jag du kryar på dig snabbt! Lycka till med allt.

  11. Linnea Bruchner

    Jag hade också gbs med tredje barnet & oroade mig massor! Ut kom en frisk pojke & att få penicillin intravenöst under förlossningen märktes inte. Det kommer gå bra! 🙂 lycka till 😘

  12. Helen

    Hoppas du snart mår bättre och får den förlossning du vill. Jag fick också konstaterad Gbs när jag väntade mitt fjärde barn. Han var på väg att komma i v25-26 Pga att jag hade urinvägsinfektion som gjorde att jag fick sammandragningar och förlossningen höll på att starta. Var öppen 3-4 cm som mest i v26 men sen stanna han kvar till v36 men var sängliggande en månad på sjukhus. Men då fick jag reda på att jag hade gbs. Fick medicin vid förlossningen och min son föddes fullt frisk. Så du ska nog inte oroa dig för mycket. Många styrke och krya på dig kramar mvh Helen

  13. Susanna

    Jag vill bara trösta dig med att jag hade GBS bakterien med både första o andra tror även jag hade det med tredje. Första så fick jag antibiotika intravenöst minst 2h innan förlossning som man skulle. Barnet blev inte sjuk 🙂 Med andra gick allt lite fortare och de MISSADE att jag skulle ha antibiotika, det var jag själv som sa till om det. Kom till förlossningen 8:45 och 11:33 föddes han, jag hann precis på minuten typ få antibiotika innan han föddes. Allt gick bra även denna gång. Tredje barnet fick heller ingen infektion. Så oroa dig inte, du ska se att det kommer gå bra 🙂
    Lycka till!

stats